Hallå där!
Här har det inte hänt mycket på länge nu. Men jag har varken haft orken eller lusten att skriva något. Mycket med skolan och en hel del i privatlivet också. Allt känns konstigt just nu, inget funkar som det ska riktigt känner jag. Jag funkar inte som jag ska. Det är så mycket som snurrar i huvudet att jag nästan glömmer bort mig själv ibland.
Dagarna innan jul gick min mormors karl bort. Man skulle väl kunna säga att han var det närmaste en morfar jag någonsin kommit, då de var tillsammans mer än halva mitt livf tror jag. Julen var inte vad den brukar i och med hans bortgång och allt känns inte som det brukar än. Jag kan ännu inte riktigt förstå vad som hänt, chocken sitter i än. Jag tänker mycket på honom och det har resulterat i att jag tappat lite av mig själv mitt i allt. Det är mycket som har hänt inom loppet av ett år. 2010 var inte mitt år alls, det var mycket som hände som jag knappt kan förstå är sant än i dag.
Samtidigt som jag blivit sårad mycket under 2010 och slagit i botten så har det nog hänt mycket med mig som person ändå. Jag börjar känna det mer och mer. Jag har växt som människa, blivit mer mån om vilka som finns i mitt liv, vilka som förtjänar en plats där.
Och ändå har jag varit jättedålig på att höra av mig till min älskade vänner, och min ångest över det är enorm. Det ska bli ändring på det, det lovar jag!
Självklart har det mitt i allt mörker varit ljuspunkter i och med att fler av mina vänner fått fina små guldklimpar till barn också. Så allt har inte varit dåligt 2010. Men jag kommer kämpa för att få ett bättre 2011. Det är nu det händer saker, i Juni är jag klar med utbildningen. Det innebär att 3½ års slit når sitt slut och jag når ett mycket stort mål i mitt liv. Man skulle nog kunna säga att mitt liv börjar då!
Nej, nu ska jag inte skriva mer, det ska ju orkas läsas också.
Hoppas alla fått en underbar början på 2011!
Puss&Hej
Dagarna innan jul gick min mormors karl bort. Man skulle väl kunna säga att han var det närmaste en morfar jag någonsin kommit, då de var tillsammans mer än halva mitt livf tror jag. Julen var inte vad den brukar i och med hans bortgång och allt känns inte som det brukar än. Jag kan ännu inte riktigt förstå vad som hänt, chocken sitter i än. Jag tänker mycket på honom och det har resulterat i att jag tappat lite av mig själv mitt i allt. Det är mycket som har hänt inom loppet av ett år. 2010 var inte mitt år alls, det var mycket som hände som jag knappt kan förstå är sant än i dag.
Samtidigt som jag blivit sårad mycket under 2010 och slagit i botten så har det nog hänt mycket med mig som person ändå. Jag börjar känna det mer och mer. Jag har växt som människa, blivit mer mån om vilka som finns i mitt liv, vilka som förtjänar en plats där.
Och ändå har jag varit jättedålig på att höra av mig till min älskade vänner, och min ångest över det är enorm. Det ska bli ändring på det, det lovar jag!
Självklart har det mitt i allt mörker varit ljuspunkter i och med att fler av mina vänner fått fina små guldklimpar till barn också. Så allt har inte varit dåligt 2010. Men jag kommer kämpa för att få ett bättre 2011. Det är nu det händer saker, i Juni är jag klar med utbildningen. Det innebär att 3½ års slit når sitt slut och jag når ett mycket stort mål i mitt liv. Man skulle nog kunna säga att mitt liv börjar då!
Nej, nu ska jag inte skriva mer, det ska ju orkas läsas också.
Hoppas alla fått en underbar början på 2011!
Puss&Hej
Kommentarer
Trackback
