soderlundmalin

Nej, så är det ibland! Just nu är det inte lätt alls, men allt jäkla pluggande! Det är böcker som ska läsas, uppgifter ska lämnas in, arbeten ska påbörjas, arbeten ska avlsutas.. Jag skulle kunna fortsätta i en hel evighet skulle jag tro, men vill nog inte ha ett bitterfittsinlägg fakstiskt. Även om jag är lite av en sådan just nu, en patetisk och snuskigt äcklig sådan dessutom ;)
Men även fast jag är en so called bitterfitta, så är jag ändå på bra humör, speciellt efter mitt samtal med Sara, som alltid får mig på bra humör. Det kanske är för att jag är så sjukt rolig när vi pratar med varandra? Eller så kanske det är för att hon är så rolig? Jag vet inte.. :p Hon är mitt lilla adhd-barn helt enkelt :)

Har haft en helt underbar på förskolan, med diskussioner om allt mellan himmel och jord. Och massor med skratt, dom är så underbara barnen så ni anar inte! Idag när vi åt satt en pojke och tittade på mig och sa till slut "Vet du Malin? Jag tycker att du är en bra fröken". Och hur mycket värmer inte det ett illa tilltygat hjärta? Att han dessutom sa att jag är söt gör ju bara saken mycket bättre, för alla vet väl att barn är ärliga små varelser? ;) Och hur glad blir man inte när man ser ett liten barn, som inte kan prata än, bara springer runt och ger ifrån sig glädjetjut och ler med precis hela ansiktet? Det får mig att vilja göra precis likadant, men det ska jag nog hålla mig ifrån för annars får jag nog inte komma tillbaka skulle jag nog kunna tänka mig. Men ändå, jag blir så glad och får så mycket energi bara genom att höra ett barns hjärtliga skratt. Och när jag lyckas få ett barn att ge ifrån sig ett sådant skratt, då är min dag gjord och tillvaron känns lättare. Att så lite kan göra så mycket. Jag har helt enkelt valt det underbaraste (säger man så?) yrke man någonsin kan tänka sig. Man får så mycket tillbaka från barnen, helt utan baktankar från deras sida, verkligen hängivet. Jag har verkligen känt mig som en bra fröken dom senaste 10 veckorna också, det är det som är det allra bästa! Så nu vill jag bara att dom sista 1,5 åren ska gå, så jag får ut och visa världen vad jag går för! Okej.. Inte världen kanske, men man får väl alltid drömma, right?

Åh, jag blev så himla glad idag när jag läste Jennys blogg där frasen "Helvete Lars- Olof" fanns med, för jag är en riktigt sucker för Björn Gustafsson. Han är nog bland dom roligaste människorna som finns på denna jord, underbara komiker! Att han dessutom är sådär pojkaktigt söt gör inte saken bättre! Nu lär det kanske lite illa, men jag vill inte ha en råsnnygg karl den vackra dagen då jag börjar tänka på sånt, utan det ultimata är det pojkaktiga söta, charmiga och busiga utseendet som är vad jag fastnat för just nu. MEN det ska ändå finnas en manlighet bakom utseendet. För en man är vad jag ska ha så småningom, någon som vet vad han vill, ingen  fjant som velar och inte vet vart han ska ta vägen så fort något går fel. Och har han sen arbetsbyxor som dresscode på jobbet så är det helt okej med mig ;) Helst svarta eller vita typ målarbyxor. Jisses vad jag gillar det! Uch, nu börjar det märkas att jag varit utan karl ett tag ;) Kan inte bli desperat inte, det tvärvägrar jag. Nu ska här dygden behållas tills nån är värd att ta den ifrån mig haha. Fast det där med råsnygg karl, såna är ju alltid trevliga att titta på, så kallat ögongodis!
Och hur kom jag nu in på detta? Jag har då ingen aning! Lite smått dum i huvudet är nog vad jag är. Eller, ja okej, jag är det, jag vet!
Nej, nu lär jag ta tag i pluggandet, så jag blir klar nångång och kan titta på de desperata hemmafruarna ikväll!

See you when you see me!