Och så trycker vi på repeat..
Det finns en människa i denna värld som jag inte vill veta av, EN, och så är världen sådär äckligt liten som den är ibland och förstör allt jag jobbat på den senaste tiden! Jag och Jenny åkte till Shell för att köpa cigg och jag ser en bil utanför som jag känner igen, börjar skaka och blir nervös utav bara fan, vi kliver in, vi letar reda på det visa ska och går ut till bilen igen.. Kikar in i butiken och vem står där i kön? Ni vet nog vem jag menar, inte sant? Massvis med känslor rasar genom kroppen, samma känslor som jag gått igenom en gång redan. Tänk om vi klivit in där 5 minuter senare än vi gjorde, då hade jag stått öga mot öga med den människan som sårat mig obeskrivligt mycket, den som fått hela min värld att rasa samman, den som förstört mig och trasat sönder mig totalt. Är glad att det inte inträffade samtidigt som det hade varit intressant att se hans reaktion. Men jag föredrar att slippa se människan för jag vet inte hur jag skulle reagera om jag kom öga mot öga med honom.
Jag har jobbat så sjukt hårt med mig själv, kommit långt med bearbetningen när allt upprepas. Precis som att trycka på repeat och jag hatar det! Känner mig inte alls stark längre, känner mig svag och ännu mer tilltrasslad. Vet inte vad jag ska ta mig till för jag vill inte må så här över en människa som inte är värd det, för det är han inte, inte någonstans. Nu är det bara att börja om och försöka komma tillbaka starkare än någonsin. Precis dom orden har jag sagt förut, för bara en ochenhalv månad sen ungefär, men nu måste det hända! Men jag vet också att jag måste låta allt komma ut på alla möjliga sätt för att det ska kunna hända. Kan inte försöka förtränga det längre, hålla tillbaka känslorna. Muren jag byggt upp har blivit till enbart damm, inget finns kvar av den och jag står här, sårbar och jävlig igen. Ska bygga upp den igen, inte fullt lika mycket denna gång. Inte klistra på ett leende när jag mår så sjukt dåligt inom mig. Jag är inte den som klarar av att visa omvärlden hur dåligt jag mår, för det är inte jag. Jag är sprallig, glad, har för det mesta ett leende på läpparna. Tycker inte om att visa att jag mår dåligt, att visa mig sårbar, men jag kan inte låtsas längre, så enkelt är det. Nu måste det ut, så fort som möjligt också, men vet nu att det inte går att skynda på processen..
Och jag vet att mina älskade vänner finns här för mig, och det är jag så sjukt glad för, för vad skulle jag göra utan er?
Vill tacka Jenny, Johanna och Angelica för en riktigt trevlig eftermiddag/kväll!
Ska göra ett försök att sova för jag ska trots allt upp tidigt i morgon och dra mig till praktiken och känna hur glad jag blir av dom underbara barnen!
Talk to you later
Jag har jobbat så sjukt hårt med mig själv, kommit långt med bearbetningen när allt upprepas. Precis som att trycka på repeat och jag hatar det! Känner mig inte alls stark längre, känner mig svag och ännu mer tilltrasslad. Vet inte vad jag ska ta mig till för jag vill inte må så här över en människa som inte är värd det, för det är han inte, inte någonstans. Nu är det bara att börja om och försöka komma tillbaka starkare än någonsin. Precis dom orden har jag sagt förut, för bara en ochenhalv månad sen ungefär, men nu måste det hända! Men jag vet också att jag måste låta allt komma ut på alla möjliga sätt för att det ska kunna hända. Kan inte försöka förtränga det längre, hålla tillbaka känslorna. Muren jag byggt upp har blivit till enbart damm, inget finns kvar av den och jag står här, sårbar och jävlig igen. Ska bygga upp den igen, inte fullt lika mycket denna gång. Inte klistra på ett leende när jag mår så sjukt dåligt inom mig. Jag är inte den som klarar av att visa omvärlden hur dåligt jag mår, för det är inte jag. Jag är sprallig, glad, har för det mesta ett leende på läpparna. Tycker inte om att visa att jag mår dåligt, att visa mig sårbar, men jag kan inte låtsas längre, så enkelt är det. Nu måste det ut, så fort som möjligt också, men vet nu att det inte går att skynda på processen..
Och jag vet att mina älskade vänner finns här för mig, och det är jag så sjukt glad för, för vad skulle jag göra utan er?
Vill tacka Jenny, Johanna och Angelica för en riktigt trevlig eftermiddag/kväll!
Ska göra ett försök att sova för jag ska trots allt upp tidigt i morgon och dra mig till praktiken och känna hur glad jag blir av dom underbara barnen!
Talk to you later
Kommentarer
Postat av: sara
kramar och kärlek!
Trackback
