Den enkla vägen...
.. Varför välja den enkla vägen, genvägarna här i livet? Pratade med Elina om det idag. Varför nöja sig med det lilla i livet? Enligt mig ska alla leva sitt liv som man vill och se till att man får det liv man verkligen vill ha, vad det nu kan vara. Alla är vi olika, har olika värderingar och olika mål här i livet, och varför inte se till att uppfylla de målen medans man ändå kan?
Om vi ser på kärlek till exempel. Vet man själv vad man vill ha ut av ett förhållande och inte får det, ska man då vara kvar? Visst kärleken finns säkert där, men är det bra så? Ska man tänka "nej, jag är ju så kär i honom/henne", även om man inte får ut allt av det? Det är sjukt svårt det där, och som singel är det ju jäkligt lätt att tänka att det är fel att stanna av fel orsaker, men det är så mycket svårare när man själv är där. Men jag känner mer och mer att jag verkligen vill träffa en kille som kan ge mig det jag behöver, fullt ut! Och det är inte så att jag har några konstiga krav, men ändå är det så svårt att hitta "rätt". I och med att jag så väl vet vad jag själv vill göra med mitt liv, vet vem jag själv är, känner mig själv och allt det där så är ju det sista jag behöver en kille som inte alls vet något sådant om sig själv. Dessutom så tror jag inte att man klarar av att vara med någon som är så säker på sin sak när man själv inte är det, jag tror att det skrämmer många killar när en tjej vet så väl. Jag menar, jag är 23 år och vet allt det där om mig själv redan, och det kanske kan kännas lite läskigt och skrämma bort folk. Speciellt när man bor på en så liten ort som jag nu råkar göra. Och jag vill inte behöva tona ner mig själv och mina ambitioner, aldrig någonsin. Och varför då sätta mig i en sits där jag måste göra det?
Snabbt konstaterat så kan vi ju alla säga att det jag behöver i framtiden är en man, en riktig man, som tar mig för den jag är och inte känner sig "hotad" av mina ambitioner och min säkerhet. Så, inga pojkspolingar eller tidsfördriv här tack!
Nu låter ju det här inlägget sjukt självsäkert och kanske i vissa ögon dömande, men jag delar med mig av mina tankar och vad jag vill ha ut av livet och att jag inte tänker nöja mig med det lilla. Och jag hoppas att ni andra heller inte gör det. Jag vet väldigt många som inte gör det heller och det är bra. Vad säger ni om detta ämne förresten?
Om vi ser på kärlek till exempel. Vet man själv vad man vill ha ut av ett förhållande och inte får det, ska man då vara kvar? Visst kärleken finns säkert där, men är det bra så? Ska man tänka "nej, jag är ju så kär i honom/henne", även om man inte får ut allt av det? Det är sjukt svårt det där, och som singel är det ju jäkligt lätt att tänka att det är fel att stanna av fel orsaker, men det är så mycket svårare när man själv är där. Men jag känner mer och mer att jag verkligen vill träffa en kille som kan ge mig det jag behöver, fullt ut! Och det är inte så att jag har några konstiga krav, men ändå är det så svårt att hitta "rätt". I och med att jag så väl vet vad jag själv vill göra med mitt liv, vet vem jag själv är, känner mig själv och allt det där så är ju det sista jag behöver en kille som inte alls vet något sådant om sig själv. Dessutom så tror jag inte att man klarar av att vara med någon som är så säker på sin sak när man själv inte är det, jag tror att det skrämmer många killar när en tjej vet så väl. Jag menar, jag är 23 år och vet allt det där om mig själv redan, och det kanske kan kännas lite läskigt och skrämma bort folk. Speciellt när man bor på en så liten ort som jag nu råkar göra. Och jag vill inte behöva tona ner mig själv och mina ambitioner, aldrig någonsin. Och varför då sätta mig i en sits där jag måste göra det?
Snabbt konstaterat så kan vi ju alla säga att det jag behöver i framtiden är en man, en riktig man, som tar mig för den jag är och inte känner sig "hotad" av mina ambitioner och min säkerhet. Så, inga pojkspolingar eller tidsfördriv här tack!
Nu låter ju det här inlägget sjukt självsäkert och kanske i vissa ögon dömande, men jag delar med mig av mina tankar och vad jag vill ha ut av livet och att jag inte tänker nöja mig med det lilla. Och jag hoppas att ni andra heller inte gör det. Jag vet väldigt många som inte gör det heller och det är bra. Vad säger ni om detta ämne förresten?
Kommentarer
Postat av: Jämpa
Du är klok du Mallan! <3
Trackback
